Jerry Lindbäck
Brevduvor
 
… en sport som går i arv. Syftet är att tävla, vilket man gör under maj – augusti. Tränar gör man i mars - april. Resten av året består av skötsel.
 
Duvorna transporteras till en ”släppstation” 14-15 mil, upp till 90 mil bort, för att sedan flyga hem.
Det sätts en ring på foten = registrering, varje ring bär en identifiering.  (Elektroniskt tävlingssystem - Benzing.)
Tidigare registrerades duvans hemkomst manuellt, numera sker detta digitalt med GPS. Denna är kopplad till en app i telefonen där man kan avläsa när varandras duvor gått i mål. Man kan inte se var de befinner sig, bara när de kommit hem.
Det får inte regna när duvorna släpps, blir de genomvåta kan de inte flyga. Om det regnar under flygfärden, tar de skydd. Detta innebär en risk att råka ut för rovfåglar och katter.
Vid värmeböljor går det inte heller att tävla, då behöver de vatten.
Sträckan Norrköping – Lund, flyger de i bästa fall på 4 timmar.
Svinnet är cirka 10-15 %, men det händer att de försvinner och sedan plötsligt dyker upp igen.
Prispengar finns då och då, men mest pokaler och medaljer.
 
Alla duvor återvänder dit de är födda, man kan alltså inte skicka dem någon annan stans. De kan dock tappa orienteringen om kall- och varmluft kolliderar.
Avelsduvor finns i framför allt Holland, Belgien, Polen och Tyskland. Dessa kan man alltså inte flyga med, utan används för avel.
En duva blir cirka 20 år. De tävlar under 9 år.
En bra duva för avel kostar cirka 500 kr. Den lägger 2 ägg/gång. Kineser betalar ”hur mycket som helst”.
 
I Sverige är man cirka 250 medlemmar som sysslar med brevduvor. Inga finns norr om Stockholm där det är för kallt större delen av året.
 
 
/Orden på pränt av
Cecilia H